Coronaviruset snabbar upp spelbranschens utveckling
Coronakrisen påskyndar underliggande trender i vårt samhälle. Vi bevittnar ett genombrott för sjukvård via webben, en kraftig ökning av hemleveranstjänster och de flesta av oss har förmodligen kommit fram till att vi kommer att göra mindre affärsresor även när vi får göra det igen.
Vår bransch har sett en irreversibel trend mot stärkt reglering och ökat spelarskydd. Denna trend har tagit fart genom åren och nu med Coronakrisen har den hoppat flera år framåt. Krisen har krävt en våg av snabba och drakoniska beslut i samhället – vissa har också påverkat vår bransch. I många fall har det varit svårt att se de underliggande rationella orsakerna, för i verkligheten finns det väldigt lite bevis som stödjer ett ökat spelberoende – i själva verket pekar de flesta siffrorna på motsatsen.
Men inget av detta betyder något. Den reglerade spelindustrin på nätet är en kraftigt reglerad bransch som lever i nåden av politiska beslut. Politiska beslut bygger i sin tur inte nödvändigtvis på fakta utan snarare på känslor och den allmänna uppfattningen.
Denna kris har visat oss hur framtiden för den reglerade europeiska spelmarknaden på webben kommer att se ut. Den visar oss vad de som sätter reglerna vi spelar efter, tycker om oss – och det är inte en vacker bild.
Det är uppenbart att det inte finns något förtroende och att vi som bransch inte kommer att få ”reglera oss själva”. Istället införs en rad svepande och mycket restriktiva begränsningar. Begränsningarna omfattar allt från att Lettland helt enkelt stängt allt reglerat spel, till Sverige som inför de tuffaste(?) spelbegränsningarna som hittills setts i den reglerade spelindustrin.
Okej. Så nu vet vi att man inte kan lita på oss.
Men detta implicerar också att myndigheterna måste kliva fram och ta det fulla ansvaret. Eftersom man uppenbarligen inte kan lita på oss, så hur kan de då förvänta sig att vi ska fatta rätt beslut gällande sårbara spelare? Vi kan säkerligen inte anses lämpade att bestämma vem som har tillräckligt med pengar att spela för och vem som inte har det?
Och jag håller med – man kan inte och man bör inte lita på oss.
Istället bör myndigheterna göra det enda förnuftiga, axla ansvaret och bestämma hur mycket dess medborgare ska få spela för. Alltför länge har de gömt sig undan detta obekväma och kontroversiella beslut – det har varit enkelt att skjuta detta omöjliga beslut på de enskilda speloperatörerna och sedan straffa dem när de misslyckas.
Vi måste nu slutligen nå en punkt där myndigheterna fastställer nationella obligatoriska förlustgränser. Gränser som gäller alla operatörer, inte som i Sverige där mycket låga gränser sätts på varje enskild operatör, men när det finns 70+ operatörer att välja mellan så är gränsen i själva verket skyhög för den som är spelberoende. (Medan den på samma gång är väldigt opasslig för en sund spelare som bara vill vara lojal gentemot sin favorit operatör).
Nationella förlustgränser som upprätthålls av staten är framtiden. På Paf har vi argumenterat för detta i flera år redan och nu ser vi också att andra går i samma riktning. Framförallt danska jätten Danske Spil driver hårt på det och vi är glada att se att även Svenska Spel går mot denna position.
Kanske nu, när staternas egna företag också börjar se detta som det enda seriösa och långsiktiga alternativet, kan vi äntligen komma till en punkt där myndigheterna slutar ta den enkla vägen ut. Istället åtar de sig den vitala rollen att skydda sina mest utsatta medborgare. En roll som endast de rimligen kan förväntas lyckas med.
Det är inte lätt att balansera individens rätt till integritet och rätten att fatta sina egna beslut, och samtidigt nå fram till de som är sjuka och förhindra så att de skadas ytterligare.
Vi vet, men nu är det er tur att försöka.
Pafs VD Christer Fahlstedt